Ny vecka o den förra var otroligt tuff. Mycket känsla av skräck i kroppen utan direkt anledning. Grät mig igenom 3 dagar och på fredagen träffade jag psykologen. Då mådde jag så dåligt o var så djupt i det hopplösa att jag tappade kraft att kommunicera. Jag satt tyst o dissocierad hela samtalet. Nickade några gånger annars tyst.
Åter i lägenheten grät jag. Hopplöshet o rädsla. När inte ens psykologen vet hur han ska bemöta mig för att dra mig ut detta skrämmer det mig. Känner mig maktlös. Hade ju inte direkt planerat att gråta i tre dygn. Kom inte upp ur sängen förrens halv två. Mitt matintag blev därmed reducerat fast jag försökte äta i kapp. Orkade dock inte laga någon mat mer än att äta pytt från frysen.
Ja, sitter trött i soffan i lägenheten. Varit hos mor o far över helgen. Samtal nu på eftermiddagen. Hoppas på att jag klarar av att kommunicera.
Vem är jag? 