Natten till lördag var hemsk. Jag kände mig skräckslagen utan någon aning om varför. Trots Propavan var jag klar vaken kl 03 tog Lergigan men inte förrens efter 5 somnade jag o sov i tre timmar. Så hade väldigt hög ångest hela dagen o det kändes som någon stod på bröstkorgen.
Tog inför natt till söndag Lergigan en stund innan jag skulle lägga mig för att bli dåsig o komma undan paniken av att inte kunna somna. Det funkade! 😀 sov 11 timmar i sträck.
I fredags träffade jag psykologen o gick en promenad. Han var fullbokad, men erbjöd mig förslaget att gå en sväng. Tacksam att han ställer upp så bra.
Vem är jag? 