Tungt

Var ett tag sen jag skrev o vet inte om jag får ihop nått vettigt nu. Jag har gråtit bottenlöst i 9 timmar i sträck med små andningshål. Började kl 10 hos psykologen eller egentligen hemma innan.

Har haft mycket självdestruktivt igång vilket lätt till skador o påträngande tankar. I fredags spårade det ur i förvirring där jag inte längre såg någon möjlighet att klara av helgen. Men inte klarade ta beslutet att be om hjälp. Så då försökte jag tvinga genom handling att någon tog över. Psykologen fick mig gå hem. Är kluvet. Både vill att någon tar över o inte vill. Tror en inläggning skulle trigga ännu mer självdestruktivitet. Men vill ha hjälp. Men kan inte ta emot. Rörigt!

Efter samtalet i torsdag var jag super dissocierad o visste inte var jag skulle ta vägen efter samtalet. Smsa psykologen som kom ut i foajén där jag satt o frågade om jag ville ta sällskap en bit. När vi kom ut skakade kroppen o jag hackade tänder o grät o hade ångest. En gång när jag stannade till o grät lade han en hand på min axel. Det var fint gjort men också svårt. Iaf hade vi under samtalet pratat om kluvenheten i mig o han pratade till den självdestruktiva sidan hur sårad o illa behandlad den har varit vilket fick effekter efteråt då det triggar känslan att inte vilja leva mer.

Likadant idag. Psykologen sa att han skulle vilja krama om den sidan o säga att det inte är den det är fel på. Något i mig ville ha den kramen o något inte. Sen pratade han om att inte han räcker till o att jag måste förändra o komma ut i samhället o då fick jag jättestarkt självmords idéer så jag bad honom sluta prata om det.

Ligger nära inläggning men psykologen försöker undvika det pga tidigare inläggningar resulterat i ytterligare Truman. Ibland vill jag att någon tar över. Men sen tror jag att det bara skulle bli mer destruktivitet.