När det blir uppehåll

När jag inte skriver o det blir uppehåll är det oftast för att måendet är så dåligt att jag inte kan sätta ord på det. Jag hade som mål när jag började skriva att kunna få med hur jag mår i alla delar. Men märker att jag inte klarar av det.

Igår grät jag hela dagen. Blandat med mycket självhat o omöjlighets tankar om framtiden. Att alla andra klarar av livet, men inte jag. Känslan av att sitta fast o inte veta hur jag ska komma ur detta. Stor rädsla för att få avslag på sjukskrivning o att inte klara av det utan tappa så jag gör slut på allt.

Det är så kämpigt med alla skiftningar jag inte styr o som sker av minsta lilla sak. Jag hänger inte med eller jag hänger med för jag har inget val o känner mig maktlös.

I måndags hos psykologen pratade jag o tog plats. Tror resultatet blev självhat o en dag med gråt.

Förra veckan låg jag sjuk. Ensam i lägenheten med mina tankar. Blir riktigt dålig med otrolig värk o energilöshet. Finns inga krafter att klara av sjukdom när jag redan är nedsatt av trötthet o värk. Har iaf börjat återhämta mig. Men var mycket tårar o sängliggandes.  Hade panik när jag insjuknade för jag var rädd att inte orka.

Helgen innan var min faster o syster på besök. Jag körde slut på mig redan innan. Blev speedad o städade utan avbrott nästan i två dygn. Stressen i mig gav ordentligt tryck över bröstet o benen vek sig. Har ingen kontakt med att känna när jag är trött då. Slutade med att jag handlade o fick ringa min pappa för att jag trodde jag skulle kollapsa i affären o var rädd att inte klara av att ta mig hem. Jag mår fruktansvärt dåligt i det speedade. Jag satt i soffan med tee, vetekudde o filt. Men stressad inuti lade sig inte på hela kvällen. Pulsen slog o trycket över bröstet gjorde det svårt att andas. Var super rädd för att inte orka med en helg med besök.

Blev följder av att jag kört slut på mig iform av sjukdomskänsla på max. Hela kroppen skrek o värkte i skelettet kändes det som. Kände ”man kan inte vara såhär sjuk utan att vara allvarligt sjuk”.  Mamma sa att jag såg så hängig ut. Men med ordentlig sömn vaknade jag med en bättre kropp o tur var det för jag bjöd faster o farmor på lunch hos mig. Bra för mig att känna ”här bor jag” känsla.

Så efter förra inlägget om total bottenlös ledsnad växlade det till speedighet. Vi tror vi förstår det. Att det var ett sätt för mig att trycka bort det ledsna som blev för svårt att stå ut i o som jag behövde stänga av för att klara av en helg med besök.