När tankarna blir så mycket inriktade på att inte vilja leva o när jag inte kan se någon framtid o allt låser sig när jag letar efter något att kunna leva för.
För mig är det så starkt förknippat med allt som varit kring poliser, handbojor, fotbojor, våld, bältessängen, utsatthet, oförståelse, panik, självskador, inlåsning, rädsla, ECT, nerdrogning, människor som inte förstår, vak, injektioner, oförmåga att kunna kommunicera o val jag inte kunnat ta som fått tvång som följder.
Saker jag absolut inte fått ett bättre mående av o ställen där jag bara känt mig missförstådd, utsatt o otroligt otrygg o utan möjlighet att komma undan o utan rätt att gå därifrån eller ta egna beslut
Jag önskar jag hade andra erfarenheter o istället kände att det fanns en trygg plats med förståelse.
Imorgon tid hos psykolog o jag är rädd att han släpper iväg mig med känslor jag inte kan hantera eller jag mår ok där o mår sämre efter. Kan ju aldrig veta vad jag hamnar i. Skrev det i ett Mail till honom ett Mail av en stor mängd Mail som fått mig klara av tiden sen måndagens samtal.
Han måste vara så trött på mig. Är samtidigt rädd för att han inte ska släppa iväg mig
Vem är jag? 