Är väldigt ”borta” av dissociation. Just nu gråter jag inte. Men gråtit sen 11 då jag var hos psykologen. Är inte så med i huvudet. Men det han pratade om gjorde så ont att jag inte klarade av att stanna kvar i rummet. Grät hela tiden. Känner en massa självhat för att jag kom i kontakt med saker jag saknat o inte känner mig värd. Det gör så ont i mig att jag vrider mig av smärtan.
Psykologen gav mig tid imorgon. Men jag kan inte känna vad jag vill. Vill mest att han ska bestämma åt mig. Känner mig inte värd tiden. Känner att jag inte har någon o att han kan sluta närsomhelst. Jag betyder inte nått för någon. Allt vore bättre utan mig
Vem är jag? 