Väldigt dissocierad. Känns som hela jag gett upp, stängt ner, inte orkar mer, inte vill mer. Smärtan är för stor att den inte går att vara i.
Var hos psykolog. Grät blandat med dissociation. Satt där 45 min längre. Han sa att hade det varit någon utan mina erfarenheter från slutenvård skulle han följt med mig till psykakuten för läkarbedömning. Han sa att han antog att jag inte ville o det var det enda jag var säker på. Då sa han att jag måste ge honom att jag tar hand om mig. Sen frågade han om jag ville ha skjuts hem. Jag skakade på huvudet. Han satte ny tid onsdag.
Gick hem kraftigt dissocierad. Stel i kroppen, skakande o ”borta”. Bäddade ner mig o kramade en kudde. Inte orkat kommunicera med någon. Inte ens psykologen via Mail vilket jag annars gör.
Hade en kaotisk helg med starka känslor som svängde snabbt. Ilska, gråt, självhat på några sekunder.
Just nu känns det som jag aldrig mer kommer känna att jag vill leva. Aldrig mer. Är rädd att inte klara detta. Har en läkartid på fredag bokad sedan länge o vill inte gå dit. Rädd för att bli bedömd.
Vem är jag? 