Det är tufft o uppgivet o oroligt i hela kroppen framför tv:n
Varit på massage idag, men med mina spänningar är det ingen njutning.
Igår var min hund hos mig några timmar. Han lade sig på min arm o somnade o jag grät. Han är så viktig o har varit så viktig. Men nu börjar han bli ordentligt gamal o jag vet inte hur jag ska klara mig utan. Han är glädje, trygghet, värme, bus, ja så mycket positivt.
Hade psykolog igår o nu inte förrens på måndag. Är inte van att ha så långt mellan.
Vem är jag? 