Igår måndag hade jag tid hos psykolog 9. Vaknade med en tung känsla o djup ledsenhet. Något i mig åt, duschade, tog på mig o gick dit utan att det ledsna ville.
Väl där fanns inte kraft att prata. Var för uppgiven o ledsen o orkade inte engagera mig o prata alls. Men hemma grät jag sedan hela dagen o tappade totalt o ville bara dö för allt kändes totalt omöjligt, jag var inte värd nått, var totalt misslyckad o ivägen o allt skulle vara bättre utan mig. När psykologen inte svarade kändes det som han sket i mig o när hand svarade att jag inte hade kontakt med det i mig som vill annat förnekade jag det o skrev att hela jag vill dö. Grät 11-23.
Idag gick jag upp, gick ut o gick, frostade av frysen, bad om ursäkt till psykologen o skrev att jag vet att han ställer upp jättemycket att jag var orättvis igår. Han svarade att han vill ju att den sida som kände så också ska få finnas o kommunicera. Att han inte tog illa upp utan vet om mina skiftningar o att jag uppfattar det som sanningar när jag tappar kontakt med allt annat. Men att han vet att jag är mer. Var på samtalsgrupp nu på kvällen. Berättade om bältningar o polishämtningar. Skakade i kroppen när jag gick därifrån.
Vem är jag? 