Igår var jag på en föreläsning om Suicid prevention. Den var bra o personlig. Jag har levt med självmordstankar sen jag var 16 år. Kände igen mig mycket i tankar som jag trott bara jag har. Såg också att min psykolog matar mig precis med de saker de rekommenderar. Fast det känns som jag inte får någon hjälp just då så för han mig ju att vinna tid till det värsta lagt sig.
Det tråkiga är att jag numera får kämpa för att inte få panik så fort jag sitter på ett ställe där jag inte bara kan gå. Ofta är det magen som utlöser paniken.
Ikväll ska jag på konsert. 140 minuter utan paus. Panik! Hela dagen tänker jag innan på hur jag ska äta, vila för att kunna känna att jag gjort allt. Har orkat mig flera veckor o ångrar att jag ens bokat biljetter.
Känt mig svag, yr, blek o slut i hjärnan. Sover dåligt. Mer aktiviteter gör att min energi inte räcker.
Ska till psykologen 13.
Vem är jag? 