Både idag o igår har tankarna varit nattsvarta o tårarna tar inte slut. Allt gör för ont. Jag känner mig helt ensam o som jag inte har någon.
Hos psykologen idag satt jag tyst. Tårar rann sakta när han sa att han var osäker på vad som skulle vara meningsfullt för mig
Jag satt med känslan att inget hade någon mening. Var där 14 o gråtit sen dess utan botten med stark smärta o stundom känt att jag måste bort nu.
Jag mailade till min psykologs hem Mail men kände mig inte värd att be honom om hjälp. Men han smsade mig att han sätt att jag skrivit o skulle svara snart o att jag skulle ta hand om mig till dess.
Men känner att jag vet vad han svarar o det känns inte som det är sant.
Han skrev som vanligt att det finns andra sidor i mig jag inte har kontakt med som vill andra saker än att dö. Känner mig bara ensam o som ingen fattar.
Fick mens idag vilket inte brukar få mig må bra direkt. Ont i öga o nacke.
Är dimmig av dissociation. Vilket just nu bara är skönt för jag klarar inte av att hantera mer smärta. Smärtan var skyhög i väldigt många timmar.
Jag önskar mig slippa leva. För att saker gör för ont.
Vem är jag? 