I förrgår var jag på medicin akuten. Vaknade halv fem av illamående, kraftigt tryck över bröstet, stickningar o domningar, vågor av obehag i kroppen. Tog Lergigan men utan effekt. Efter 12 timmar började jag bli osäker på om det var ångest eller hjärtat. Logiskt visste jag att det med största sannolikhet var ångest. Ringde 1177 o de rekommenderade akuten. Blev kollad där o allt var kroppsligt bra så fick åka hem.

Så igår blev det fysiska mer psykiskt. Stark ångest, stark rädsla i attacker med tomhet mellan. Alla sidor krockade vad jag än tänkte. Hos psykologen blev allt ännu värre. Efter 60 min gick jag in på toan o då tappade jag all möjlighet att tänka. Jag visste inte vad jag skulle göra/fortsätta med. Jag blev halvsovandes o kände inte som spegelbilden var jag. Smsade det till psykologen. Efter en timma på toan frågade han om jag ville komma o sitta hos honom. Visste inte vad jag ville. Var rädd att gå ut från toaletten. Gick dit o sen försvann jag o allt blev extremt konstigt o dissociativt. Satte mig på golvet. Det gav sig inte. Gick många timmar. Jag visste inte vad jag skulle göra. Nöp mig, slog mig själv i huvudet o ville bara att det skulle kännas annorlunda. Psykologen sa att han inte ville att jag slog mig själv.

Min tidsuppfattning var skev o allt kändes overkligt, otäckt o som om kroppen inte var jag o den som lät inte var jag. Sen sa han att han behövde gå om 20 min. Kände panik över att inte veta vad jag skulle göra. Gick inte att tänka. Han frågade om det skulle kännas ok om han lade en hand på mig. Jag nickade. Sen brast allt o jag skakade av gråt. Sa att jag var rädd fast jag inte visste varför. Han sa att det inte kändes bra att lämna mig såhär. Att jag skulle försöka ta mig hem o att vi skulle maila. Hela jag var stel o dimmig. Stod ett tag i foajén. Sen tog det 60 min att stappla hem. Kroppen var stel o ond. Ryggen värkte. Var helt blank i huvudet.

vaknade nu vid halv fem. Rädd. Bara fysiskt rädd