Det svänger kraftigt. Detta skrev jag precis till psykologen. Har växlat kraftigt mellan bottenlös sorg med kraftiga suicid tankar o speedighet utan begränsningar. Igår under samtalet tog han upp kring samtalet sist då jag dissocierade kraftigt o tappade kontrollen o slog mig själv inför honom. Jag hade svårt att prata om det. Var så olika upplevelser i olika sidor. Något grät o var helt väck o var rädd. Men samtidigt såg jag henne uppifrån o tyckte bara hon skulle resa på sig o gå. Jag sa att jag skämdes att han såg detta o speciellt att jag slog på mig själv o han sa då något som blev svårt o jobbigt. ” jag tror det finns delar som också vill att jag ska se det o som vill att jag ska ta över kontrollen o bestämma vad du behöver o ska göra”.
Jag blev genast tyst o kände mig trotsigt arg o känsla av att inte vilja prata med honom o som jag blev påkommen. Vet att det säkert är sant för har varit så vi inläggningar att jag velat att de ska ta ifrån mig ansvaret men inte kunnat säga det o då självskadat. Men jag styr inte dessa reaktioner alls. Hemma blev det sen total förvirring i mig med olika tankar o känslor som ville o kände olika o jag visste inte vad som var sant i allt. Iaf detta under skrev jag just till psykologen
Mitt liv är kaos
Igår efter samtalet gick jag upp på stan o köpte present till mamma o en duk hon ville ha köpt. Jag ringer henne o tipsar om snygga gardiner. Med kroppslig ångest
När jag kom hem var det fullkomligt kaos i mina tankar o jag mådde så dåligt. Hela kvällen grät jag. Jag försökte titta på en film jag ville se men det gick inte. Jag bara grät
Sent på kvällen hade jag tappat totalt o jag var ”farligt” ute i mina tankar kring att det nu räcker o jag var på ”vippen” att gå o svälja tabletter för att bara få lugn o vila för jag ville inte mer. Jag kände själv att de tankarna var väldigt starka. Men de skrämde mig inte för jag var så inne i känslan att jag var nöjd med att leva nu. Det räcker. Det fanns inget alls som jag ville mer i livet.
Iaf sen kväll med dessa tankar så kommer det upp en författare med ME jag följer på instagram o en diktsamling. Jag börjar kolla olika sajter o jämför priser. Kommer på en kokbok jag velat ha som är sänkt. Det varvar på. I början medan tårarna rinner men sen helt inne i att jag MÅSTE köpa. Vid ett på natten bromsar jag upp lite o får fatt i att detta nog bara är en reaktion på att jag mådde riktigt riktigt dåligt. Tvingar mig att avbryta gå o sova o avvakta med köpet tills imorgon.
Vaknar nio. Ser ett sms om att Hemtex sänkt rean med ytterligare 30% o jag ringer mamma som jag igår köpte en duk till henne som de nu sänkt ännu mer. Hon smsar sen att vill jag gå upp o byta är det bra o sen är det ytterligare saker hon vill ha. Jag gör mig iordning o går upp på stan med TOK ångest i kroppen. Hemma halv tolv. Sen städar jag utan avbrott super noga hela lägenheten till två. Äter snabbt o fortsätter. Medan jag tipsar pappa om fina skålar o fat o att jag kan köpa åt honom till mammas födelsedag. Allt går i 500km/h. Dammar allt, skakar allt, dammsuger hela soffan, tar ut hela badrummet o skrubbar allt, dammsuger. Kl 17:30 slutar jag städa. Då går jag upp på stan. Fixar åt mamma en sak som blev fel på kvittot o betalningen i förmiddags, handlar skålar o fat till pappa som han ska ge mamma.
Sen bara av farten går jag till MQ. De har sänkt sin REA med 20% o det är där jag handlar mest kläder men jag behövde inget egentligen o jag hade bestämt att jag inte får handla mer. Ändå provar jag o köper två tjocka tröjor o en topp.
679kr. Jag bara betalar o tvekar inte.
Sedan juni har jag köpt kläder för 2084kr
Ändå köper jag mer.
Nu vågar jag inte ens berätta för mamma att jag var där o köpte. Jag känner skuld o vet att hon inte tycker jag ska handla mer o hon sa till mig imorse att jag inte behöver nått mer när jag berättade om sänkningen på rean. Så går jag dit o utan att blinka köper jag för nästan 700kr.
Går hem o hemma till 19. Känner att jag borde torka golvet. Men försöker tvinga mig sitta vid tv:n.
Jag är rädd för hur jag gör o mår. Rädd allt detta bara handlar om att jag mår riktigt dåligt. Rädd att jag inte ska ha kontakt med det hos dig o att allt ska rasa när du är ledig.
Inget blir lagom allt blir vara extremt åt olika håll o inget av detta får mig må bättre. Ändå kan jag inte begränsa mig
Vem är jag? 