Det har gått tre veckor av Psykologens semester
Jag gråter av värk i hela kroppen o helt tömd på kraft o energi. Allt känns hopplöst o omöjligt.
Även fast jag vill o är mycket i tankar kring att vilja vara fri o komma vidare, jobba
Så vet jag inte alls hur o om det ens går
panik, frustration, smärta, ångest, sorg
är det som varit dessa veckor o en kamp att stå ut få tid att gå o hålla ihop inför föräldrar o klara av miljön utan att känna för mycket.
Ensam med hund just nu o tårarna forsar.
Jag förstår dig. Tro mig.
GillaGilla