Lider

Igår hos psykologen hade jag hög ångest o självskade tankar redan innan hemma.

Kändes som jag ville springa från mig själv. Jag grät men sa inte så mycket. Psykologen kändes hotande fast jag vet att han inte är det. Jag fick gå hem. Men eftersom han släppte hem mig i dåligt skick så kände en sida det som att han inte förstår hur dåligt jag mår. Så mailade o bad han bemöta. Han skrev

Som svar på det du skickade till andra mailen så släpper jag hem dig för att jag inte ser något bättre alternativ, inte för att jag tror att du mår bra. Jag vet hur du lider i det du är i och hade jag trott att det var bättre för dig att inte få gå härifrån så hade jag tagit det beslutet (helst tillsammans med dig förstås). Men oavsett hur dåligt jag har sett dig må har jag inte trott att det skulle vara bättre för dig att tvingas bli inlagd på slutenvården.

Egentligen är jag ju tacksam. För inläggningar har gjort mig sämre o traumatiserat mig mer. Men samtidigt är ansvaret då på mig vilket är svårt när jag knappt vet vad jag gör bara gråter o har självskadande tankar. Jag vet ju att ju sämre jag mår ju mindre chans att jag ber om hjälp. Det känns även läskigt att han kan ta beslut om jag bedöms vara en fara för mig o då har jag inget att säga emot som kommer hjälpa. Vi har aldrig tillsammans varit i den situationen o det skrämmer mig hur jag skulle reagera om han hindrade mig gå hem. Men han har lovat att han ska kämpa med näbbar o klor för att jag ska bli rätt behandlad om det behövs.

Idag o i helgen har jag hunden hos mig. Han är mitt lugn o min trygghet o ensamheten är inte lika påtaglig.