Förvirring – dissociation

Jag vet ingenting

Var hos psykologen o bara grät o hela jag hängde av uppgivenhet. Känns bara som hela jag ger upp o inte orkar mer

Psykologen började prata om att han funderade på om jag behövde vara inlagd. Jag sa Nej Han sa att han vet att jag har sidor som inte vill det men som kan skada mig. Han var rädd att svika delar av mig. Sa att jag ville gå hem. Han sa att han vet att delar vill det. Pratade om att ta in läkaren. Jag sa nej. Tillslut sa han att jag skulle få gå hem

Kommer inte ihåg allt. Men jag reste mig gick utanför dörren o stannade o bara grät. Han kom o bad mig gå tillbaka. Jag sa att jag inte ville utan ville få bort det svarta ur huvudet men inte kunde. Han sa vi går in.

Då sa han att jag måste hjälpa honom. Att han var rädd att ta fel beslut o svika mig. Jag sa att jag inte vet. Han sa om du får gå hem. Kommer du då på måndag. Tog jättelång tid o inuti var det kaos. För jag vill inte bli inlagd o det kom upp jättemycket argument i huvudet emot det som ex att jag kommer få mens. Det kändes bara omöjligt så tillslut nickade jag. Jag fick gå o skyndade mig ut väldigt förvirrad o snurrig.

Gick hem. Men jag har mailat honom en massa förvirrat o erkänt att jag mest nickade för att komma ur situationen. Men inte vill bli inlagd. Men inte vet o att måndag inte går att tänka.

Har varit nojjig kring bilar jag hört. Legat o yrat o gått in o ur medvetande. Jag är rädd. Jag mår skit. Jag vet inte vad jag behöver

jag vet att mitt huvud är svart o jag är uppgiven. Men hur jag ska klara av alla dagar till måndag vet jag inte. Jag är rädd att det jag skrivit ska få honom ta beslut jag inte har något att säga till i. Men rädd att han lämnar mig ensam

Förvirrad o ångestfylld för att tänka inte går