Hela dagen med ångest o gråtattacker gör att jag nu är dimmig o helt slut.
Vet knappt vilken dag det är.
Skrev just till psykologen att vara väldigt försiktig med mig om han är sjuk eller hemma från jobb. Tror det skulle räcka för att jag inte skulle klara av att hantera detta.
Fick mens idag. Jippi mitt i allt. Varit ute lite idag. Hade så ont i kroppen av att ha suttit o legat. Imorse försökte jag åka till föräldrarna. Men ångest stegringen o gråten avbröt det försöker. Fanns inte en möjlighet. Ville till hunden så det grät jag för att jag inte fixade.
Mamma ringde jag orkade inte prata. Jag bara grät o smsade att jag inte orkade men vi kunde smsa. Men hon gav sig inte utan ifrågasatte varför jag inte ville prata när vi inte pratat på en vecka. Jag vet att hon är orolig. Men de lägger alltid skuld o ilska på mig när jag redan är skör o har nog med min egen oro o ångest.
Vem är jag? 