Torsdag-söndag

Torsdagens samtal grät jag igenom. Har lite svårt att minnas. Men gick efteråt som en robot o handlade det nödvändigaste för jag hade på känn att det skulle rasa

Torsdag EM kväll stegrades ångesten o jag bara skakade i kroppen. Jag var helt färdig efter så många dagars katastrof mående. Tillslut kände jag att jag fixar inte detta. De får lägga in mig för jag orkar inte. Hade också starka känslor att psykologen inte förstod hur pass dålig jag är o att han inte bryr sig. Han svarade på Mail. Jag frågade om han jobbade på fredagen om jag skulle behöva kontakta honom.

Fick en tid på fredagen om jag ville o det gjorde att mitt fokus o panik minskade lite för jag visste att han hjälpte mig.

Iaf grät jag på fredagen med. Hade ångest så jag mådde illa. Han pratade för att jag skulle åka till mina föräldrar o hund. För att jag behövde en paus i all sorg o smärta o det kunde bli avstängt där. Han svarade på en fråga om jag var inläggningsmässig o han trodde utan tvekan jag skulle bli erbjuden inläggning o möjligen att de skulle sätta LPT om jag inte själv ville stanna om jag sökte jouren. Anledningen till att han inte rekommenderade det är att han är osäker om det är bra för mig.

Iaf gjorde jag som han sa. Jag åkte till föräldrar. Det växlade i mig till mer avstängt. Ingen gråt. Pratade o till o med skrattade. Men så fort jag var ensam kände jag det djupt ledsna. Försökte röra mig för haft mycket värk säkert av alla spänningar o att jag till stora delar legat o suttit i två veckor.

Nu tillbaka i min lgh. Varit tuffa timmar. Först förvirring, skakning o gråt. Sen känslan av att jag inte kan leva mer att det inte går. Rädsla

Svårt att veta hur jag ska fortsätta o varför o med vad. Självmordstankar o stor uppgivenhet. Försöker distrahera mig