Inläggning två

Efter första inläggningen skrevs jag ut o psykologen o jag gjorde en plan för helgen. Åka hem o landa o sen ta mig till föräldrarna på fredagen.

Jag vaknade på fredagen totalt kraftlös o dissociationen var stark o jag orkade knappt sitta upp. Psykologen ringde upp mig o sa att jag kanske borde söka igen. Jag sa jag orkar inte jag vill bara lägga mig. Han ringde upp senare på eftermiddagen. Ville få mig ringa jouren. Hade då inte klarat äta eller dricka. Låg bara helt utslagen av kraftig dissociation. Han ringde upp dem åt mig efter mycket protester o bad dem ringa mig

En oerhört aggressiv o på skötare ringde o jag lade tillslut på när hennes sätt o det hon sa gjorde så ont i mig i det svåra o sköra läget. Jag grät hysteriskt efteråt för att hennes sett förstört för mig att våga åka dit. Nått som redan var svårt när jag knappt kunde röran mig. Iaf grät jag så jag trodde jag gick sönder för det gjorde så ont. Mailade med psykolog o gav det en chans till. Pratade med en som satt vak hos mig vid tidigare bältesläggningar  men hon visste jag iaf vem det var. Hon lovade ta emot mig om jag kom snart. Skakade hela jag, hackade tänder o grät. På 10 min kom sjuktaxi. Jag var livrädd att söka när psykologen inte jobbade.

Fick fram det viktigaste hos sjuksköterskan jag kände igen. Men sen var det som kropp o psyke gav upp. Starkt dissociativ så jag knappt var  kontaktbar i stunder o sen bottenlös gråt o rädsla. Jag kunde inte med vilja styra kroppen. De hörde inte mitt blodtryck. De drog upp mig för att få ut en arm o jag säckade ihop åt andra håller. Blicken flackade o jag kände mig så maktlös o utlämnad. Kunde knappt förmedla mig. När ett känt ansikte från första besöket dök upp i nattpersonalen grät jag av lättnad. Kände mig mer trygg o tillslut fixade jag be om att gå på toa. Balansen var otroligt påverkad o hade svårt att röra mig.

Försökte förmedla att de inte fick släppa ut mig. Läkaren satte frivilligt. Jag ville först inte gå med på det. Men när han sa att vill jag skriva ut mig i natt så konverterar de till LPT. Det gjorde mig tryggare. Blev inlagd på OBS. De fick i mig en macka o tabletter. Somnade framåt fyra med extra medicin.

Vaknade 10. Blev snabbt hämtad för läkarsamtal. Var rätt väck. Visade sig vara den läkare jag haft under tiden 09-12 o den som felbehandlat mig mest. Jag försökte förmedla men kände inte att han lyssnade. Han frågade motivationen för medicinering jag nekade o sa att det inte hjälper på DID. Kändes som han var sur o så gick han. Jag visste inte ens om jag behövde stanna eller vad han tyckte.

Jag fick en fly känsla i mig att dra medan jag kan. Även en situation utanför min dörr med en självdestruktiv tjej de höll i o sen gav injektion påminde om det som varit. Det velade i mig. Men känsla av att det var bäst o dra växte fast jag inte visste alls vad jag skulle göra utanför sjukhuset. Så skrev jag ut mig o det var lätt. Ingen ifrågasatte mer än Är du säker. Jag fick Mina grejer o gick hem ledsen, rädd o tom. Sa först inte till någon att jag var utskriven. Grät i sängen o var väldigt osäker i mitt beslut. För vad skulle jag göra nu o hur skulle jag må. Psykologen först på tisdag.