Växling

I torsdags var jag trött o tung. Men fick i mig mat med hjälp o pusch av psykolog. Mitt system ändrade till den del av mig som ”fixar”. Typ gör det den måste för att ta mig till psykolog tid. Äta, duscha, ta på mig. Kom också igång att vattna blommor.

Men ute var det fortfarande en känsla av att vara rädd för allt omkring o en känsla av att inte tillhöra världen = dissociativt

I väntrummet var det svårt att hålla mig kvar i nuet o blev rädd så jag hoppade högt av någons mobil signal.

Inne hos honom kämpade jag med att ta kontakt o prata. Sen lossnade det o vi pratade framtid, utbildning, han hade förslag att vi skulle hänga tillsammans på Fontänhuset o se hur det är där. Att det kanske skulle bli något positivt sammanhang.

Jag tog upp att jag på julledigheten kollat upp psykologutbildningen. Jag skämdes när jag sa det för tänker att han ska tänka ”det fattar du väl lilla gumman att du inte kan”

Han sa inte det. Han sa att om han hade tänkt så då hade jag vetat om det. Även om jag har mycket att kämpa med inuti. Är ju såklart inte aktuellt nu. Men önskar jag kunde börja plugga högskoleprovet. Men alla växlingar i sidor som inte vill samma gör det ju omöjligt för mig att göra nått kontinuerligt. Hade känts bra att kunna.

Iaf allt detta prat blev ångest o kaos hemma. Dagen efter vaknade jag helt utan kraft o dissociativ. Så pass starkt att jag inte fixade åka till mina föräldrar som jag försökte hålla fast vid o packade. Istället var allt inuti så kaosigt i huvudet att jag bara ville hålla om det o skrika Sluta lämna mig ifred. Skrev till psykologen. Han skrev att han kunde läsa o svara om en stund. Jag grät o mådde fruktansvärt dåligt. Allt blev dimmigt. Lade mig i sängen o försvann iväg helt till en plats där inget känns l tänks o låg helt orörlig i en timma ungefär innan jag återigen kunde röra mig. Men denna gång kände jag mig trygg i det dissociativa lugnet. Kände mig skönt nerdrogad.

Iaf Mail kontakt med psykolog som tyckte jag skulle förfölja planen att åka till föräldrar eftersom allt var så starkt o även destruktiva negativa tankar.

När jag ställt in mig på det o ätit så började jag stört blöda näsblod. Ringde mamma o bad om skjuts o grät o sa ”jag orkar inte mer”

Näsblodet återkom på lördagen. Ej igår söndag.

Sov knappt alls natt till söndag pga en hund som slickade på sin tass o hade tratt.

Fick skjuts tillbaka. Grät på söndag kväll fast jag försökte hålla ihop o titta på tv. Blev outhärdliga känslor.

Idag hade jag egentligen tid hos psykologen 14. Han ställde in med kort varsel pga magsjuka. Det drog igång panikångest tror iaf det är det. Känner mig sjuk vilket jag brukar då. Fryser, magen är orolig, rysningar längst ryggraden, domningar i ansikte o kropp. Tom i huvudet.

Försöker fokusera på vila o intala mig att jag säkert inte är sjuk. Har en tandläkartid imorgon som stressar mig. Tider att passa när måendet skiftar utan kontroll är ingen dröm situation. Dessutom ta sig dit o orka gå en liten längre sträcka. Pust

Har även mens så livet är underbart som vanligt