Idag hade jag bestämt promenad med en ny bekantskap med liknande problematik.
vaknade innan 6 med en orolig mage o lös o stark stark ångest
kände pulsen slå i magen. Massa saliv o rädd.
mest ångest kring min mage och hur jag skulle våga lita på den. Att jag inte missbedömde den. Rädd att behöva gå på toa o vara för långt bort.
hade ändå sagt till den jag skulle träffa att jag ville gå i närområdet. Berättat om magen. Ändå var ångesten sååå hög.
tog Atarax vid nio. Men hjälpte inte så mycket.
Hon var trevlig, balanserad o snäll. Vi bestämde att ses igen.
något jag vill. Men känner redan nu ångest kring att gå igenom denna pers igen. Förhoppningsvis kanske ångesten inte blir lika stark.
efteråt var jag helt slut. Men kunde ändå inte varva ner. Dissociativ o svårt att hålla mig närvarande i att koka pasta. Låg i sängen. Ångesten har inte lagt sig. Magen är fortfarande inte ok.
på kvällen grät jag för det känns så hopplöst o orättvist att jag plågas så av ångesten fast jag försöker. Känns som jag aldrig kommer bli fri
Vem är jag? 