Ja, ett tag sen jag skrev. Varit på VC idag för har galet ont i bröstkorgen. Muskler trodde läkaren o jag med. Men ville ändå vara säker att det inte var lungor.

Har varit två ggr hos Psyklogen jag inte sagt ett ord på 45 min.
gången innan pratade han till en sida som inte var framme. Han sa också att han skulle tycka att det skulle vara roligt om jag blev arg på honom. Vet att jag reagerade på ”det skulle vara roligt”

Jag är van att en av mina föräldrar skrattar åt mig när jag är arg

han gjorde också någon min när jag sa att jag mådde dåligt. Som fick mig att känna att han inte brydde sig om den sidan. Han ville bara prata framsteg o relation till min nya vän. Men jag mådde skit

När jag har varit tyst har han med varit tyst o inte hjälpt mig bryta. Gör mig arg. Men det sa jag inte även om han sa att jag sett arg ut.

Igår pratade vi om ett trauma som hände 2018. Blixten slog ner i huset o det började brinna.
Vi pratade om det för att jag stelnade till under samtalet o sa ”åskar det”. Psyklogen gick fram till fönstret o sa att det var en grävskopa. Han såg att jag stannade kvar i någon form av nödläge.

Därför frågade han om vi skulle prata mer om den traumatiska händelsen. Vi gick igenom den ganska detaljerat. Är lite suddigt för mig. Jag log när jag berättade. Kände inget

Efteråt sa han att jag inte var i den delen som upplevt det traumatiska. Att den delen inte får bearbeta för den är inte med. Han sa också att det kan vara likadant med den traumatiska händelsen som utlöste min panikångest. Att när jag utsätter mig sjunker inte ångesten. Den går inte över för jag inte är i den del av mig som upplevde det traumatiska. Tycke det var intressant.

men svårare hur vi ska få tillgång till de upplevelserna eftersom jag skiftar delar utan att kunna styra det själv.