Resan gick ok. Jag får ont, blir trött o känner mig sjuk fort. Men kunde ändå klara av det på en låg nivå av aktivitet. Samt att vi såg till att hitta tystnad o lugn.

Så psykolog i tisdags. Kommer inte ihåg, men pratade nog om resan. Iaf började jag må skit efteråt. Dagen efter steg ångest o ilska mot mig själv. Hat! Blev inte så bra utan gjorde mig illa två dagar i rad. Men berättade det via Mail till psykolog.

Var dissocierad o växlade så jag inte kom ihåg vad jag precis gjort. Ex kokade the o fattade inte varför vattenkokaren var varm. Bar in det till tv:n o där stod redan en kopp.

I torsdags hos psykologen sa jag inte ett ord. Bara förvirrande.

Kunde inte sova i natt trots sömntablett o ångestdämpande. Legat o försökt vila men känner mig bara skräckslagen.

Vaknade efter 9 timmars sömn i onsdags o var fortfarande så trött att jag bara grät av trötthet. Kände mig sjuk av värk o trötthet. Tryckte i huvudet o sved av överbelastad hjärna.

Så dagen var bara en kamp att härda ut med all panik o ångest o vilja att få komma bort. Blir outhärdligt när jag kraschar i dessa bakslag o energin tar tvärslut. Jag grät hela dagen av trötthet o ändå kom en sida med förmaningar om att jag var dålig dom inte övade på Logopedens övningar. Tog framåt kvällen Lergigan två ggr för att isf komma undan den värsta paniken. Skrämmer mig så när jag märker hur lite jag klarar av utan fullständig krasch.

På torsdagen var jag hos psykologen o grät pga ångesten kring hur jag ska fixa Sthlms resa, konsert o övernattning utan att krascha. Vi försökte planera o tänka kring vilohål.

Dessutom magkatarr på detta o fortfarande trötthet. Blir nog en lysande helg 😘

Vill mest att det blir imorgon så det är över snart.

Gråtit på kvällen av trötthet, tryckande känsla i huvudet, ljus/ljudkänslighet o sjuk känsla.

Träffade en Logoped första gången pga min röst, speciellt sångröst. Hon pratade mycket o fort. Jag fick i uppgift att läsa en text o sen berätta fritt om vad den handlade om. Funkade inte alls. Kom inte alls ihåg vad jag just läst. Iaf logopeden var bra! Men jag var slut redan där i huvudet. Försökte vila hemma, men hamnade i det speedade o tankarna gick i 180 i huvudet. Så psykolog besök där jag mailade honom innan o bad honom inte gå med i det speedade utan att jag ville han bromsade om det blev så. Iaf bröt ihop här på kvällen när all energi var slut o jag grät av trötthet. Jag o mamma ska till Sthlm i helgen så måste spara all energi jag kan, men inte så lätt när jag samtidigt blir speedad i huvudet. Hatar dessa bakslag så fort jag gör nått. Känns hopplöst!

Länge sedan jag skrev. Får ta hjälp av mailen till psykologen för att minnas vad som hänt.

Har varit mycket värk o trötthet. Har inte fått någon klarhet men läkare har pratat om ME/fybromylalgi aktigt. Blir väldigt dålig vid överträdelse av min energimängd som är väldigt låg o får då sjukdoms känsla o blir ljus o ljud kändlig o tryck i huvudet. Det enda som hjälper är mörkt, tyst rum o vila.

Har varit rätt avstängd o låg. Men har ändå funkat bättre med matlagning, sömn o att fördriva tid. Var på stan i fredags o var för mycket för mig. Så hade värk o var trött resten av helgen.

Så i måndags var jag med pappa o köpte en fåtölj o fick skjuts till psykologen. Då kom jag dit o pratade fort, tog plats. Något i mig var ledsen o besviken att jsg inte fick förmedla hur dåligt jag mått i helgen. När psykologen frågade om det fanns andra sidor med sa jag nej skakade jag av mig min tunghet jag kände då o fortsatte prata på. Höll i sig till kvällen då jag brast i gråt o sjönk djupt i måendet så jag blev rädd att jag inte skulle klara av det o det var kväll/natt o psykologen såg mig i ett ”glatt” tillstånd på EM. Dessutom sov troligtvis han o jag kände mig så rädd att jag skulle göra nått dumt för jag inte stod ut. Ville bara bort o få ett slut på det. Efter långa timmar o mycket tårar o snor blev jag avtrubbad o tom.

Sen har jag varit avstängd o mest haft ont o varit trött. Psykologen idag men jag var för trött. Kommer just nu inte i kontakt om vad vi pratade om. Vi försökte nog förstå den stora skillnade mellan glatt pratig o totalt mörker.

Kl är 00:48 o jag har gråtit sen jag kom hem från psykologen kl:16:30.

Jag grät även innan när jag kom till lägenheten. Då stegrades ångesten snabbt.

Ångesten är hög nu med o klarade inte av den på något bra sätt utan gjorde illa mig själv tidigare ikväll. Hade kontakt med psykologen via Mail. Fick i mig kvällsmat vid 22.

Hos psykologen tog jag plats o pratade o vi möttes. Vilket skapade en massa självhat på något vis. Vi pratade om när jag blev sjuk i anorexi.

Är så slut så slutar här. Kan inte tänka

Natten till lördag var hemsk. Jag kände mig skräckslagen utan någon aning om varför. Trots Propavan var jag klar vaken kl 03 tog Lergigan men inte förrens efter 5 somnade jag o sov i tre timmar. Så hade väldigt hög ångest hela dagen o det kändes som någon stod på bröstkorgen.

Tog inför natt till söndag Lergigan en stund innan jag skulle lägga mig för att bli dåsig o komma undan paniken  av att inte kunna somna. Det funkade! 😀 sov 11 timmar i sträck.

I fredags träffade jag psykologen o gick en promenad. Han var fullbokad, men erbjöd mig förslaget att gå en sväng. Tacksam att han ställer upp så bra.

Jag fick en fråga varför jag åker till mina föräldrar.

Förstår att det inte är lätt att förstå. Men jag kommer ofta i ett avstängt läge som gör att jag mår lite bättre på sätt o vis och det jag får där är hjälp med mycket praktiskt ex tvätt o matlagning. Något jag får mycket svårt att orka o klara av på egen hand. Där finns också den viktigaste varelsen i mitt liv som betyder mest för mig. Min hund. Jag har inget socialt kontaktnät så ibland är det skönt att bara ha folk omkring mig för att kunna vara mer i nuet o inte sjunka så djupt i dissociation. Jag tar det jag kan få som jag mår gott av, men får på köpet en hel del som inte blir så bra.

för ett år sedan var jag heltid hos mina föräldrar. Jag och psykologen har jobbar hårt med att få mig att känna mig hemma i min lägenhet. Nu är jag där flera dagar i veckan vilket är ett stort framsteg. Även om inte allt funkar kanon än.

Vaknat, men ligger kvar i sängen. Igår var jag inte med fullt. Tid försvann och min psykolog tror det beror på att jag var i någon sida som de andra sidorna inte är medvetna om. Fick ångest när det var kväll och jag inte fick ihop hur det kunde ha gått 12 timmar av dagen fast jag inte sovit. Vet inte vad jag ska tänka.

Idag är det meningen att jag ska åka hem till mor o far. Känns pressande när jag mår såhär. Men är nog inte smart att vara här över helgen heller. Brukar ju kunna stänga av i trycka undan där så att mitt dåliga mående inte märks. Frågan är om jag klarar det när det gått så djupt

Ligger i sängen och känner mig rädd.

Igår var en oerhört tuff dag. Jag var ledsen o dissocierade vilket mer o mer blivit ett varje dag tillstånd. Så gick jag in på försäkringskassan och såg att min sjukskrivning som läkaren skrivit till sista februari bara godkänts till sista december. Jag fick panik! Jag orkar inte ha den oron med. Så det blev tårar o panik. Mailade min psykolog som skrev att det var deras ansvar o uppdrag att se till att jag fick det jag har rätt till o behöver.

Iaf hade jag tid 14. Först var jag så tung/ledsen inuti att jag inte kunde kommunicera. Men när jag lyckats skriva på mobilen hur det kändes så gick det sedan att säga att jag kände mig halvt sovandes (dissocierad). Satt bara o hängde. Grät omväxlandes med ångest o likgiltighet. Psykologen erbjöd mig sitta kvar medan han jobbade klart o så tog han sällskap till min gata. Då var jag riktigt borta. Visste ibland inte var jag var. Hyperventilerade o grät. Jag satte mig på en sten o när han sa att han behövde cykla vidare så blev jag sittande där utan en enda känsla av vad jag skulle göra. Kände inget alls. Total likgiltighet för livet o allt som var omkring mig. Gick tillslut in o vet inte varför. Blev sittandes i sängen störtgråtandes med känslan av att jag bara såg att detta skulle fortsätta tills det blev ohållbart. Hade Mail kontakt med psykologen. När han skrev att han skulle gå och sova hade jag ingen aning om att det var kväll. Fattade inte att det gått 5 timmar i lägenheten som jag gråtit mig igenom. Fick i mig kvällsmat vid 23 och hade då inte ätit sen lunch.

Så nu är jag rädd i sängen. Min psykolog skulle höra av sig om han hade tid att träffa mig en gång till i veckan. Jag klarad inte av att förmedla att jag vill. Fast jag vill. Inte fått i mig frukost o inte gått upp fast jag vaknade 7 och klockan är 10:4(.

Ligger i sängen. Låg o kramade en kudde o verkliga minnen från bältesläggningar kom upp o känslan i mig blev stark. Hur de höll fast mig på olika ställen o spände fast. Hur de sedan klippte sönder mina trosor. Fast jag satt fast. Hur ont jag hade överallt efter 4 timmar och hur de sedan vill att jag ska säga att jag ska hålla mig lugn om de släpper upp mig för att annars spänna fast mig igen.

Idag har jag klippt mig. Bokade tiden igår kväll för att vara tvungen att gå upp idag o vara där kl 10:30. Annars hade jag fått betala ändå. Efter gårdagens samtal där jag återigen satt tyst med hög ångest brast det påväg ut ur rummet o flydde in på toa.  Där jag var ledsen o samtidigt hatade hon i spegeln. Jag var så arg på henne. Under samtalet hade jag starka tankar om att skada mig. Blev så förvirrande efteråt att när jag slutat gråta satte jag mig i foajén. Mitt i allt visste något i mig att jag skulle gå till Coop o handla om det skulle bli åska. När kroppen slutat skaka gick jag. Hade smsat psykologen utan svar o kände mig inte värd att gå tillbaka.

så igår kväll grät jag mig igenom EM/kväll. Hade tänkt ta mig till en möbelbutik nu på EM. Vet inte om jag kan hålla ihop så jag fixar det.