När jag var 17 år utvecklade jag en svår grav anorexi. Den höll i sig under nästan 10 år. Men det var inte bantning utan ångest och förvirring jag försökte kontrollera. Jag mådde så dåligt inuti och jag förstod inte varför jag skulle leva. I och med svälten blev jag behandlad som sjuk. Ju mer jag gick ner desto mindre krav. Jag passade aldrig in under diagnosen. Behandlingen hjälpte inte. Jag kände inte igen mig i bilden av en anorektiker. De pratade om hur det skulle vara och jag kände inte igen mig. Samtidigt som jag inte visste vad som var fel.

När jag vunnit kampen mot maten började istället självskador, inläggningar på LPT, bältesläggningar och tvångsinjektioner och ECT. Inget hjälpte mig. Medicinen tog inte. Jag mådde så dåligt och ingen förstod.

Diagnoser sattes utan att de visste. Anorektisk, deprimerad, psykotisk, bipolär, PTSD, borderline, asbergers. Medicinerna var tunga och många. Inget hjälpte.

2013 fick jag en ny psykolog. Han har jag kvar och hoppas få ha.

Hur början man en blogg? Hur ska jag kunna sätta ord på all förvirring?

Mitt syfte med att börja blogg är att få ett forum att skriva om det som är så svårt. Som bara är inuti mig. Men som har fått och får så stora konsekvenser i mitt liv.

Jag har ett behov att dokumentera och kunna beskriva vad som händer i mig. Mest för att själv kunna gå tillbaka och att jag inte har någon jag kan berätta för vad som händer i terapin.

För ett år sedan började jag och min psykolog att förstå. Fast vi träffats i nästan fyra år hade terapin varit svår. Jag försvann in i mig själv vid minsta press. Han visste inte hur han skulle bemöta mig.  Många gånger sa jag inte ett ord fast jag ville. När jag gick därifrån var jag enormt hård mot mig själv att jag inte presterat bättre. Men jag fattade inte varför. Vad gjorde det så svårt? Varför kunde jag inte prata?

Innan hans semester (2017) för 1 år sedan frågade jag ” är det DID – dissociativ identitetsstörning? Nu har det gått ett år till och jag tror både han och jag är övertygade. Mitt inre är uppdelat. Jag är inte hel. Men nu när vi vet kan jag få rätt hjälp. Äntligen! Efter år av felbehandlingar o diagnoser som inte stämt/hjälpt.