..därav dålig uppdatering

kraftig dissociation med väldigt sänkt medvetande. Men började med Haldol 18 feb

Blev väldigt starkt kryp o oro i kroppen så idag fick jag utskrivet akineton

tog den kl 11 o har kunnat ligga still o mått mer ok för igår var det väldigt krypit o ångestfylld på kvällen. Så tog Atarax för att få lite lugn då skakade hela jag av ångest

Funkar akineton är jag mer än nöjd. För det har varit hemskt

min psykolog ser vissa saker i terapin som gör att han tror jag kommer få bättre möjligheter i terapin o i stor. Att det inte blir fullt så stark dissociation.
hoppas han har rätt för vill egentligen inte behöva mediciner.
men vill ju komma framåt o slippa må så dåligt

ligger i sängen påverkad av mediciner men känns ändå lite skönt att nu kunna slappna av. Var länge sedan

När all kraft runnit ur o tårarna rinner konstant för jag inte orkar nått. Jag vill inget. Vill bara vara ifred.

Samtidigt bara få krypa upp i någons knä som skulle vagga mig säga då ja jag är här det ordnar sig

men jag ser inte att det ordnar sig. Finns ingen som kan trösta o säga att det ordnar sig. Vet inte ens om någon tror det. Inte jag iaf.

Jag är så trött. Dissociationen har varit kraftig o slagit ut mig. Ångestattacker o gråt när jag känner nått. Avtrubbad o stirrandes ut i luften. Liggandes utan att kunna röra mig. Försvinner iväg. Bara vilja få somna in för gott

Förstår någon?

Är totalt utmattad. Orkar inget o benen är som spagetti. Lagade mat o nu gråter jag av trötthet o kroppen känns sjuk. Ont som vid feber. Ändå låg jag i sängen till 9:30. Sover som jag skulle ha feber med o är i något mellanting mellan sömn o vakenhet.

Igår var jag likadan. Försökte bara vila tills jag vid två gick till ta specialist tandläkaren. Benen nästan vek sig halvvägs o jag kände mig så ynklig o klen. Svimfärdig.

Besöket gällde tandhalsar som dragit sig ner. De tror det beror på tidigare tandreglering. Det var två jättefina unga tandläkare o de lyssnade när jag gav en större bild av mitt mående för att jag ville ge dem en möjlighet att se om det fanns samband med alla fysiska symtom jag har i kroppen. De var så snälla att jag nästan började gråta när de önskade mig att få må bättre o lycka till. Gröt på toan o var skakig i kroppen. Gick över stan hem o 50 meter från lgh brast det o jag grät för allt känns så hopplöst o jag är så slut. Finns inga krafter.

I torsdags var jag trött o tung. Men fick i mig mat med hjälp o pusch av psykolog. Mitt system ändrade till den del av mig som ”fixar”. Typ gör det den måste för att ta mig till psykolog tid. Äta, duscha, ta på mig. Kom också igång att vattna blommor.

Men ute var det fortfarande en känsla av att vara rädd för allt omkring o en känsla av att inte tillhöra världen = dissociativt

I väntrummet var det svårt att hålla mig kvar i nuet o blev rädd så jag hoppade högt av någons mobil signal.

Inne hos honom kämpade jag med att ta kontakt o prata. Sen lossnade det o vi pratade framtid, utbildning, han hade förslag att vi skulle hänga tillsammans på Fontänhuset o se hur det är där. Att det kanske skulle bli något positivt sammanhang.

Jag tog upp att jag på julledigheten kollat upp psykologutbildningen. Jag skämdes när jag sa det för tänker att han ska tänka ”det fattar du väl lilla gumman att du inte kan”

Han sa inte det. Han sa att om han hade tänkt så då hade jag vetat om det. Även om jag har mycket att kämpa med inuti. Är ju såklart inte aktuellt nu. Men önskar jag kunde börja plugga högskoleprovet. Men alla växlingar i sidor som inte vill samma gör det ju omöjligt för mig att göra nått kontinuerligt. Hade känts bra att kunna.

Iaf allt detta prat blev ångest o kaos hemma. Dagen efter vaknade jag helt utan kraft o dissociativ. Så pass starkt att jag inte fixade åka till mina föräldrar som jag försökte hålla fast vid o packade. Istället var allt inuti så kaosigt i huvudet att jag bara ville hålla om det o skrika Sluta lämna mig ifred. Skrev till psykologen. Han skrev att han kunde läsa o svara om en stund. Jag grät o mådde fruktansvärt dåligt. Allt blev dimmigt. Lade mig i sängen o försvann iväg helt till en plats där inget känns l tänks o låg helt orörlig i en timma ungefär innan jag återigen kunde röra mig. Men denna gång kände jag mig trygg i det dissociativa lugnet. Kände mig skönt nerdrogad.

Iaf Mail kontakt med psykolog som tyckte jag skulle förfölja planen att åka till föräldrar eftersom allt var så starkt o även destruktiva negativa tankar.

När jag ställt in mig på det o ätit så började jag stört blöda näsblod. Ringde mamma o bad om skjuts o grät o sa ”jag orkar inte mer”

Näsblodet återkom på lördagen. Ej igår söndag.

Sov knappt alls natt till söndag pga en hund som slickade på sin tass o hade tratt.

Fick skjuts tillbaka. Grät på söndag kväll fast jag försökte hålla ihop o titta på tv. Blev outhärdliga känslor.

Idag hade jag egentligen tid hos psykologen 14. Han ställde in med kort varsel pga magsjuka. Det drog igång panikångest tror iaf det är det. Känner mig sjuk vilket jag brukar då. Fryser, magen är orolig, rysningar längst ryggraden, domningar i ansikte o kropp. Tom i huvudet.

Försöker fokusera på vila o intala mig att jag säkert inte är sjuk. Har en tandläkartid imorgon som stressar mig. Tider att passa när måendet skiftar utan kontroll är ingen dröm situation. Dessutom ta sig dit o orka gå en liten längre sträcka. Pust

Har även mens så livet är underbart som vanligt

Glömde skriva att den torsdagen då psykologen gick på julledigt fick han skjutsa mig hem för hela kroppen skakade efter vårat samtal, jag bara grät o hackade tänder o visste knappt var jag var. Först gick jag till toaletten men där blev allt jättestarkt o smsade honom o han skrev att jag kunde komma tillbaka om jag ville o sitta hos honom. Så blev det skjuts hem o jag var så borta att jag höll på att gå ut framför en bil när han släppt av mig hemma.

Måste vara kul att vara psykolog när de får ta reda på sina klienters mående som dippat under dens frånvaro.

Julen:

Var stor panik när han gick på sin ledighet o han försökte hjälpa mig på rätt spår via Mail. Kände tillslut att jag fick börja kämpa extra så han kunde vara ledig

Var hos föräldrar. Ringde när dissociationen släppt o jag fick ta i lite vilja att kämpa mamma. Bokade in skjuts dagen efter. Fick en tidsram o fanns massa att ta rätt på.

Var där med syskonbarn, syskon o mormor o farmor. Försökte hitta lugn o återhämtning. Inte så lätt i en miljö dör trauma utvecklats men miljön gör också att mycket i mig stängs ner bla det bottenlöst ledsna. Slutade gråta när jag ställt in mig på att jag skulle dit. Blev då tryggare i att klara av att vara där.

Var på resa till ett syskon i Göteborg i 3 dygn med tåg. Tåg triggar min panikångest. Så tog mycket oro innan o trötthet efter.

Var in till lgh själv för att vattna. Men vågade inte vara för länge. För varje gång idag var själv i huset började jag gråta ofelbart o hade ångest. Så säkraste var att vara i huset o omge mig med folk.

Iaf nu i måndags fick jag skjuts in. Var några hyffsat lugna timmar med uppplockning o promenad. Sen bröt jag ihop. Massa rädsla välde in under cancergalan blev dissociativ, uppgiven o likgiltig. Psykologen tisdag kraftigt borta o grät. Sa inte mycket hade inga tankar o möjlighet att prata. Igår var jag ännu mera dissociativ o fick ej i mig mat o hade starka självmordstankar o ville dö av allt som skrämmer med att leva. Låg utslagen helt borta eller stark dödslängtan o skadade mig. Hade psykologen i telefon. Sa mest att jag inte ville leva. Varit uppe hela natten. Lite mer med. Fick stöd att få i mig mat imorse via Mail av psykolog. Tid 15:00

Helt slut o började störtblöda näsblod antagligen av utmattning

Hade egentligen sista psykolog tid igår

men mår så dåligt o psykologen erbjöd extra tid idag.

Var kraftigt dissociativ o grät hela tiden efter samtalet igår

kroppen var rädd o spänd. Sov väldigt lite i natt o låg o grät imorse för jag inte orkade hålla ihop. Har tid kl 13

vet inte hur bra jag kan uttrycka mig

är väldigt väck dissociativt när jag inte gråter o inte vill leva

orkar inte hålla huvudet upprätt. Kan inte hålla kvar fokus, dimmig o känslan av att vara kraftigt ner drogad. Försvinner iväg kommer dimmigt tillbaka o försvinner igen.

Legat i sängen hela dagen. När jag försökt sitta har det blivit för jobbigt

fixade inge nu på kvällen sitta i soffan så ligger i sängen

självhat o uppgivet totalt

vill bara bort

gråter mer sittande för då får jag kämpa så mycket mer

känner mig djupt djupt ledsen

Gråtit hela dagen.

Hos psykologen grät jag hela tiden o när jag gick grät jag utanför hans rum o på toaletten. Dödstankar o självhat

Fick extra tid imorgon.

Vill inte leva mer

Psykologen tog upp sammanhang ex fontänhuset. Gjorde mig ännu mera ledsen o uppgiven o att han inte fattar att jag inte orkar existera o allt bara känns som mer saker att orka o jag orkar inte som det är nu ens

känner mig blank o svart i huvudet

Besök av faster i stan gjorde att jag i några dagar hållit mig uppe o varit social. När hon åkte igår kom ångest o rädsla för att leva. Känslan att allt skrämmer med att leva o vilja dö innan saker jag är rädd för händer.

Sover ur kasst. 3-4 timmar natt i flera nätter. Vaknar runt tre fyra orolig o ångestfylld o känner det som jag typ feber yrar.

När jag fikade med faster igår o vi sagt hejdå gick jag hem o bokade tvättid direkt för att dela av tid o tvinga mig göra o inte tappa.

Ska till psykologen i em.