Bästa psykologen

Jag tänkte först svara på dina frågor en och en, men tänker att jag kan svara på mycket av dem på samma gång. Den starka dissociation du upplever är ingenting som är lätt. Den ställer till det för dig (och hade gjort det för alla) på flera sätt. Den gör att det blir svårt att tänka, känna och hantera en massa saker i livet. Och inte bara när det är så starkt som nu utan annars också när du är i olika sidor. Dissociation är tillsammans med några andra diagnoser/problem något som kräver jättemycket för att komma vidare i. Ditt inre, din identitet har inte fått möjlighet att utvecklas som du behövt och det är inget man bara kan strunta i och leva som om ingenting hänt. Det du behöver för att komma någon annanstans är bla att utveckla/hitta saker i dig, känslor och tankar. Att komma till mig helt enkelt. Det är alltid ett svårt arbete att utvecklas i terapi men även där gör dissociation att det blir ännu svårare, många sidor i dig att kämpa med och försöka hitta vad som är sant och riktigt för dig. Det är inte konstigt. Inget av det du frågar om är konstigt. Att vilja bli kramad och tryggad är inte konstigt, det är friskt att känna så. Och modigt att våga känna så.

Jag hoppas att jag svarade på det mesta och att det hjälper dig att känna mindre självförakt. Jag menade det jag sade förut, jag vet att du kämpar. Och ingen del av mig tycker att du borde klara det bättre eller tror att du är misslyckad. Fortsätt kämpa och sköt om dig!

—

Efter en veckas kraftig dissociation o ännu ett samtal där jag var rätt borta o tårarna rann. Väl hemma kom självhatet o jag fick detta fina svar