Psykolog tillbaka…

… o han fick ta emot en trasig tjej som gråtit de tre tiderna varav en extra insatt tid. Jag mår skit. Jag har mått skit under sommaren men döljt mycket hos mina föräldrar. Gråtit när de inte varit hemma. Jag är slut efter att ha varit i den miljön. Jag tror vissa delar känner sig svikna av psykologen. Även fast jag logiskt så klart vill att han ska få ha semester. Har varit en del kontakt via Mail ändå när det behövts. Det var överenskommet.

Första tiden i måndags sa jag nog inte ett ord. Han blev hotande fast jag väntat på att han skulle vara tillbaka o sommaren skulle vara över. Dessutom avlöste sidorna varandra i huvudet hela hela tiden o jag kände mig som ingen o fler samtidigt. De var inte överens om nått o då för jag svårt att veta vad som är sant o blir tyst.

Hemma i måndags blev det inte vilja orka leva tankar. Omöjlighet. Panik Rädsla

I tisdags hade han fått återbud o erbjöd extra tid. Då var jag nästan rädd för mig själv o alla krafter inuti att jag kände att jag inte fixade det själv. Så var tacksam o då grät jag, men pratade. Så helt plötsligt började jag prata hundvalp o blev förvirrad av mig själv för självmord o hundvalp är rätt långt ifrån. Han graderade mig att han inte längre gick på att jag mår bra för att jag pratar hundvalp  o att han inte trodde att självmordstankarna var påhitt.

I onsdags svängde det hit o dit hela tiden o jag visste knappt vad jag gjorde.

Idag mycket självskade tankar o grät hos psykologen, suprise…

Jag är rätt slut! Växlande hela tiden o att försöka få nått att fungera o komma ihåg saker tär. Jag glömmer vad jag precis tänkt eller gjort. Vaknar till i duschen o vet inte hur länge jag stått där eller om det är första eller andra schapooneringen.

Mitt i alla tårar hade jag speedade timmar jag ställde mig i bostadskö. Sen blev det för mycket o rädsla kring framtid o ångest o tårar. Ja vad säger man?

KAOS