När all kraft runnit ur o tårarna rinner konstant för jag inte orkar nått. Jag vill inget. Vill bara vara ifred.
Samtidigt bara få krypa upp i någons knä som skulle vagga mig säga då ja jag är här det ordnar sig
men jag ser inte att det ordnar sig. Finns ingen som kan trösta o säga att det ordnar sig. Vet inte ens om någon tror det. Inte jag iaf.
Jag är så trött. Dissociationen har varit kraftig o slagit ut mig. Ångestattacker o gråt när jag känner nått. Avtrubbad o stirrandes ut i luften. Liggandes utan att kunna röra mig. Försvinner iväg. Bara vilja få somna in för gott
Förstår någon?
Du inte ensam vi flera med did som har det liknande som du.
GillaGilla
Tack för ditt svar!
GillaGilla